Snart kom de fram till en lummig skog
och blåbärskungen så vänligt log:
- Välkommen hit in i mitt rike.
Men Putte ropade häpen så:
-Där hänger i träden äpplen blå,
jag aldrig sett deras like!
Ditt jag jobbar med motsatser - gammal/ung - blått/rött - stor/liten - bra/dåligt - gott/ont - osv
Ditt jag fångas i detta motsatsernas spel - i själva verket är ju världen en - allt hänger ihop på något sätt. Det förstår vi alla.
Men för att uppleva det så är du tvungen att sätta dig ner - meditera - stilla ditt jags tankar och känslor - få höra tystnaden varm och kall.
Men det räcker inte med att meditera - du måste agera - ställa dig upp - gå vidare - välja - sätta namn på saker och ting - värdera.
Kanske om du har upplevt att allt är ett - lyssnat till tystnaden - så kanske du kan hjälpa andra - inte bli så upprörd - inte försöka trumfa igenom din beskrivning av verkligheten. Du har lärt dig att gå i motsats - ditt jag har blivit lite rundare - lite mer lågmäld - lysnande - högljudd - hävdande... Det handlar helt enkelt om att lära sig balansera mellan motsatser i en värld som kan mätas och vägas av naturvetenskapen... men är större,... mindre än någon någonsin någonstans kan formulera/värdera.
Så varför snacka en massa! Bättre var och en praktiserar lite meditation! Sätter sig ner en stund om dagen för att sen gå vidare. Men att sätta sig ner tar emot. De flesta gör det inte. De tror att de vet och att de har den rätta känslan. Så det handlar om att först börja tvivla lite på sig själv - tvivla mycket - så man till slut tvingas sätta sig ner för att reda ut hur allt hänger ihop. Låta Putte möta kungen i blåbärsskogen och låta Putta möta Blåbärsskogens drottning. Uppleva att allt är ett bortom alla ord, begrepp, känslor och sen gå vidare - fatta att detta enda är något särskilt/värderat. Nog sagt! Du får försöka formulera det bättre själv. Praktisera!
Det finns de som har försökt uttrycka saker och ting i ord. Buddha pratade om tomheten på engelska emptiness. Om Buddha hade rätt eller inte lär man få försöka ta reda på själv!
Själv praktisera - öva sig i att se att när man är förbannad så är det i själva verket bara tomt prat - ditt jag som gör sig lite stort - tror sig vara något förmer - men att kunna distansera sig till sina känslor - sin upprördhet - kräver praktisk övning - sitta ner - och sen behöver vi naturligtvis ha känslor - men också ha distans till dem - så helt enkelt är det inte - det gäller att praktisera - sätta sig ner en stund:
http://www.quangduc.com/English/basic/35emptiness.html
If, however, you can adopt the emptiness mode -- by not acting on or reacting to the anger, but simply watching it as a series of events, in and of themselves -- you can see that the anger is empty of anything worth identifying with or possessing.
As you master the emptiness mode more consistently, you see that this truth holds not only for such gross emotions as anger, but also for even the most subtle events in the realm of experience.
This is the sense in which all things are empty. When you see this, you realize that labels of "I" and "mine" are inappropriate, unnecessary, and cause nothing but stress and pain. You can then drop them. When you drop them totally, you discover a mode of experience that lies deeper still, one that's totally free.
To master the emptiness mode of perception requires training in firm virtue, concentration, and discernment. Without this training, the mind tends to stay in the mode that keeps creating stories and world views.
Alltså ett sätt att hitta bortom Putte i Blåbärsskogen och Blåbärsskogens kung. Bortom myterna - även naturvetenskapens myter - som nu är västerlandets religion. Och bortom de ekonomiska myterna som också är en del av vår religion. Får oss att se oss bättre/sämre än andra. Missar tomheten. Eller kalla det vad du vill... Missar upplevelsen av något gemensamt. En utgångspunkt att bygga vidare på. Precis som termometern har en nollpunkt - en absolut sådan. Så måste vi också hitta till detta absoluta i det relativa för att kunna handskas med det relativa.
Visst en massa snack! Det handlar om att själv sätta sig på ändan en stund och se vart det leder. Det handlar om att våga yoga!
