Välkommen!

Snart kom de fram till en lummig skog
och blåbärskungen så vänligt log:
- Välkommen hit in i mitt rike.
Men Putte ropade häpen så:
-Där hänger i träden äpplen blå,
jag aldrig sett deras like!













Ditt jag jobbar med motsatser - gammal/ung - blått/rött - stor/liten - bra/dåligt - gott/ont - osv

Ditt jag fångas i detta motsatsernas spel - i själva verket är ju världen en - allt hänger ihop på något sätt. Det förstår vi alla.

Men för att uppleva det så är du tvungen att sätta dig ner - meditera - stilla ditt jags tankar och känslor - få höra tystnaden varm och kall.

Men det räcker inte med att meditera - du måste agera - ställa dig upp - gå vidare - välja - sätta namn på saker och ting - värdera.

Kanske om du har upplevt att allt är ett - lyssnat till tystnaden - så kanske du kan hjälpa andra - inte bli så upprörd - inte försöka trumfa igenom din beskrivning av verkligheten. Du har lärt dig att gå i motsats - ditt jag har blivit lite rundare - lite mer lågmäld - lysnande - högljudd - hävdande... Det handlar helt enkelt om att lära sig balansera mellan motsatser i en värld som kan mätas och vägas av naturvetenskapen... men är större,... mindre än någon någonsin någonstans kan formulera/värdera.

Så varför snacka en massa! Bättre var och en praktiserar lite meditation! Sätter sig ner en stund om dagen för att sen gå vidare. Men att sätta sig ner tar emot. De flesta gör det inte. De tror att de vet och att de har den rätta känslan. Så det handlar om att först börja tvivla lite på sig själv - tvivla mycket - så man till slut tvingas sätta sig ner för att reda ut hur allt hänger ihop. Låta Putte möta kungen i blåbärsskogen och låta Putta möta Blåbärsskogens drottning. Uppleva att allt är ett bortom alla ord, begrepp, känslor och sen gå vidare - fatta att detta enda är något särskilt/värderat. Nog sagt! Du får försöka formulera det bättre själv. Praktisera!





Det finns de som har försökt uttrycka saker och ting i ord. Buddha pratade om tomheten på engelska emptiness. Om Buddha hade rätt eller inte lär man få försöka ta reda på själv!
Själv praktisera - öva sig i att se att när man är förbannad så är det i själva verket bara tomt prat - ditt jag som gör sig lite stort - tror sig vara något förmer - men att kunna distansera sig till sina känslor - sin upprördhet - kräver praktisk övning - sitta ner - och sen behöver vi naturligtvis ha känslor - men också ha distans till dem - så helt enkelt är det inte - det gäller att praktisera - sätta sig ner en stund:
http://www.quangduc.com/English/basic/35emptiness.html
If, however, you can adopt the emptiness mode -- by not acting on or reacting to the anger, but simply watching it as a series of events, in and of themselves -- you can see that the anger is empty of anything worth identifying with or possessing.

As you master the emptiness mode more consistently, you see that this truth holds not only for such gross emotions as anger, but also for even the most subtle events in the realm of experience.

This is the sense in which all things are empty. When you see this, you realize that labels of "I" and "mine" are inappropriate, unnecessary, and cause nothing but stress and pain. You can then drop them. When you drop them totally, you discover a mode of experience that lies deeper still, one that's totally free.

To master the emptiness mode of perception requires training in firm virtue, concentration, and discernment. Without this training, the mind tends to stay in the mode that keeps creating stories and world views.

Alltså ett sätt att hitta bortom Putte i Blåbärsskogen och Blåbärsskogens kung. Bortom myterna - även naturvetenskapens myter - som nu är västerlandets religion. Och bortom de ekonomiska myterna som också är en del av vår religion. Får oss att se oss bättre/sämre än andra. Missar tomheten. Eller kalla det vad du vill... Missar upplevelsen av något gemensamt. En utgångspunkt att bygga vidare på. Precis som termometern har en nollpunkt - en absolut sådan. Så måste vi också hitta till detta absoluta i det relativa för att kunna handskas med det relativa.

Visst en massa snack! Det handlar om att själv sätta sig på ändan en stund och se vart det leder. Det handlar om att våga yoga!

Våga Yoga

Att förstå att allt hänger ihop är ett! är inte så svårt.
Men det gäller att uppleva det. Vi - våra jag - har ju så många tankar och känslor. Det gäller att tysta sitt jag - sitta ner - andas - lära sig lyssna till tystnaden. Sen kanske man kan handla lite bättre?












Respirer de façon appropriée assure que suffisamment d’oxygène se rend aux muscles que vous utilisez et aide à éviter une tension inutile. Un pattern de respiration relaxe et complet favorise l’attention et la concentration.

Andas är ett intressant verb - både aktivt och passivt.
http://www.nordiska.uu.se/sprakv/sprl970107.htm
Varför är verbet andas passivum? Eller är det bara en form som liknar passivum? Detta undrar Harald Bohlin i Uppsala. I ett renodlat nuspråkigt perspektiv är svaret på denna fråga rätt enkelt. Verbet andas är inte passivum, det bara ser ut så.

Vad kan man förstå av detta?

Har man spanat in RTA:
http://en.wikipedia.org/wiki/Rta
och sen hittat dess motsats:
http://en.wikipedia.org/wiki/Asha

Avestan asha (aša) is a central principle of Zoroastrianism, representing "truth", "justice" or "order".

Avestan asha corresponds to Old Persian arta and Middle Persian ard(a).

The opposite of asha is druj (Old Persian drauga), representing "untruth", "chaos".

Det här är alltså de gamla orden för motsatserna gott och ont.

Vill man kan man sen leta reda på ett neutralt begrepp som kan stå för vad man upplever i meditation. Zarathustra mediterade ju i åtta år innan han presenterade sina tankar.

http://en.wikipedia.org/wiki/Zurvan_%28Persian_god%29
Zurvan is the Persian god. In ancient times the deity was worshipped among other ancient Iranian peoples as well.

In Middle Persian, the language of Sassanid Persia (which had Zoroastrianism as the state religion), zurwān, "time", deriving from Avestan zruvā, stem zruvan-. "Zurvan" is not a native Persian language word, and is not attested in Old Persian.

Och här hittar man mer om ZURVAN:
http://en.wikipedia.org/wiki/Zurvanism
Unlike Mazdean Zoroastrianism, Zurvanism considered Ahura Mazda not the transcendental Creator, but one of two equal-but-opposite divinities under the supremacy of Zurvan. The central Zurvanite belief made Ahura Mazda (Middle Persian: Ohrmuzd) and Angra Mainyu (Ahriman) twin brothers that had co-existed for all time.

Hur ser han ut? för det verkar konstigt nog inte vara en hon? som födde tvillingarna gott och ont. Borde de inte haft två föräldrar?

Zurvan okänd för de flesta dyker upp i många sammanhang:
http://en.wikipedia.org/wiki/Zurvan

Zurvan is the name of a deity in several different religious systems:

• In Persian religion, as Zurvan (Persian god).
• In Zurvanism (Zurvanite Zoroastrianism) as Zurwān, derived from the Avestan language word for 'Time'.
• In Manichaeism, where Zurvan is the Middle Persian name that Mani used in his Shapurgan to signify his "Father of Greatness" (Aramaic: Abbā dəRabbūṯā), the primordial deity of light.
• In Sogdian Buddhism, as ʔzrwʔ (where both instances of ʔ represent some vowel) referred to the high deity Brahmā.
• In Theosophy, which incorporated elements of Zurvanite Zoroastrianism.

Allt svårt är lätt eller var det tvärtom?

Man kan alltid filosofera - men det gäller att praktisera - att våga yoga - sätta sig ner och meditera - först då kan man uppleva insikten som man tidigare bara kunnat formulera i ord.

För världen existerar ju utan att vi sätter namn på den - kategoriserar den - delar upp den i motsatta begrepp.

Så meditera mera. Sen måste man ju jobba också! Man kan inte bara sitta...

För med ord så kan man utbilda många system.
Men allt hör ju ihop - är ett eller hur?
Även om fattar det så hjälper det inte!
Du måste praktisera. Sätta dig ner och sen ställa dig upp.
Gå vidare. Göra gott.



http://www.buddhismtoday.com/english/philosophy/maha/015-twotraditions.htm
Two Traditions of India - Truth and Silence

CONCLUSIONS

In the foregoing I have attempted to set forth a rivalry of two traditions, "truth" and "silence," while admitting that the traditions become distinguished especially by the opponent to a sect, who finds it easier to mount a "refutation" by retreating somewhat artificially, a single aspect of an opposing sect. Then, while acknowledging that the Upani.sads themselves are not distinguished by the two traditions, the same investigation shows that the Upani.sads are indeed distinguished by the attitude to "true desires."

The traditions thus made salient appear more fascinating than what T. R. V. Murti sets forth in The Central Philosophy of Buddhism as the "two traditions in Indian philosophy" the acceptance or rejection of the permanent aatman or self of the Upani.sads.

Therein Buddhism is characterized as rejecting this permanent aatman in favor of a changing, impermanent self. Of course, Buddhism does have its positive disagreements with the Upani.sadic position, especially as concerns this theory of aatman.

The Upani.sads do agree on stressing a Self, even though obviously disagreeing about some matters, such as the role of desire.

Buddhism hur skiljer den sig åt?

Hur många är intresserade av lite filosofiska resonemang.

Bygger allt kring tomhet som i Buddhismen eller finns det en världssjäl som i Hinduismen och de flesta andra trosuppfattningar. Och vad spelar det för roll om det handlar om det ena eller det andra?

Det finns iallafall människor som försökt ta reda på sånt här - har åsikter om det!




http://www.many-lives.com/lives/anatta.html
The Buddhist tradition does not believe in an underlying soul or self. This idea is expressed in the doctrine of anatta (Pali) or anatman (Sanskrit), which is usually translated as "no soul". This doctrine was an attempt to dispute the Hindu belief in an atman or eternal soul. This atman is sometimes also denoted by the term "monad" in Western interpretations of yoga philosophy, since it stands independent and alone without need of a physical environment or body to support it.

Thus we see how terms like soul or jiva as well as phrases like partial, full, split, and fragmented soul can be defined in a way that does not conflict with the doctrine of "no-soul" common in Buddhist philosophy. Because there is no underlying atman, the karma of the individual may be split into many personalities. It is passion or strong emotion that leads to this split which occurs when a part of the self is left behind in the afterlife when the full self reincarnates. While there is no "over-soul" or atman in the system described at this site, the simultaneous existence and interconnection of a group of jivas provides a kind of group identity consisting of an array of personalities which can, in exceptional circumstances, communicate and affect each other. It is the commonality and sharing of karma that binds together this group of jivas. Karma is the thread which holds the beads together in the Jivamala or necklace of souls.

Vad kan sådana här olika uppfattningar leda till?
Jag tror att det handlar om att lära sig erkänna bägge sidor av myntet. Matematiken förbiser det materiella. Och får oss därför att inte vilja se vissa aspekter som åldrande - erkänna skönheten i rynkor, smuts, lavar på stenar. Istället försöker vi hålla undan sånt. Vi kallar det för skräp. Vi vill inte fatta att det är bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete.

Two monks were arguing about a flag.

One said: "The flag is moving." The other said: "The wind is moving".
An Elder happened to be passing by. He told them: "Not the wind, not the flag, but the mind is moving."
But then he commented:
"Wind, flag, mind moves.
The same understanding
When the mouth open
Al are wrong"

Det handlar här om språkets otillräcklighet - våra jags begreppsbildning - verkligheten är större än vi kan begripa - men ändå så begriper vi...
Det gäller att ha det begreppslösa kvar inom oss - precis som barnet.
Annars slutar vi skratta. Tar oss själva på för mycket allvar. Har för lätt att sänka visst och höja annat. Vill inte erkänna att lite skit i hörnen är bättre än ett rent helvete. Vi slutar se det vi inte vill låtsas om. Vi förlorar skönheten i det som på en gång är - blir till och förgås - det som inte riktigt går att kategorisera. Slumpens skördar uppskattas inte. Vi vill skapa mönster för så mycket som möjligt - pråla - istället för att leta efter det enklaste mönstret - skillnaden som är enhet. Materia och form som frigjorda från varandra och därigenom förenade. Medvetandegjort - sett - erkänt - och därigenom skapande av en föränderlig enhet kring tomhet.



http://www.hermitary.com/house/aesthetics.html
The two dominant principles of Chinese and Japanese art and culture are wabi and sabi.
Wabi refers to a philosophical construct, a sense of space, direction, or path, while sabi is an aesthetic construct rooted in a given object and its features, plus the occupation of time, chronology, and objectivity.

Though the terms are and should be referred to distinctly, they are usually combined as wabi-sabi, as both a working description and as a single aesthetic principle.

Indeed, wabi is literally poverty, but it came to refer not to the absence of material possessions but to the non-dependence upon material possessions. Wabi is a divestment of the material that surpasses material wealth. Wabi is simplicity that has shaken off the material in order to relate directly with nature and reality. This absence of dependence also frees itself from indulgence, ornateness, and pomposity. Wabi is quiet contentment with simple things.

These philosophical insights are familiar: the recognition of duality as illusion, the clinging to ego and the material world as leading to suffering, the fear of death precluding a fulfilling life, the appreciation of life's evanescence as a prompt to living in harmony with nature.

The life of the hermit came to be called wabizumai in Japan, essentially "the life of wabi," a life of solitude and simplicity.

Sabi suggest natural processes resulting in objects that are irregular, unpretentious, and ambiguous. The objects reflect a universal flux of "coming from" and "returning to." They reflect an impermanence that is nevertheless congenial and provocative, leading the viewer or listener to a reflectiveness and contemplation that returns to wabi and back again to sabi, an aesthetic experience intended to engender a holistic perspective that is peaceful and transcendent.

Och här någon som försökt ta fram skillnaderna mellan modernism och wabisabi!
http://www.overbrookdesign.com/wabisabi.htm

Modernism		Wabi-sabi
Primarily expressed in the public domain		Primarily expressed in the private domain
Implies a logical, rational worldview		Implies an intuitive worldview
Absolute		Relative
Looks for universal, prototypical solutions		Looks for personal, idiosyncratic solutions
Mass-produced/modular		One-of-a-kind/variable
Expresses faith in progress		There is no progress
Future-oriented		Present oriented
Believes in the control of nature		Believes in the fundamental uncontrollability of nature
Romanticizes technology		Romanticizes nature
People adapting to machines		People adapting to nature
Geometric organization of form (sharp, precise, definite shapes and edges)		Organic organization of for(soft, vague shapes and edges)
The box as metaphor (rectilinear, precise, contained)		The bowl as metaphor (free shape, open at top)
Manmade materials		Natural materials
Ostensibly slick		Ostensibly crude
Needs to be well-maintained		Accommodate to degradation and attrition
Purity makes its expression richer		Corrosion and contamination make its expression richer
Solicits the reduction of sensory information		Solicits the expansion of sensory information
Is intolerant of ambiguity and contradiction		Is comfortable with ambiguity and contradiction
Cool		Warm
Generally light and bright		Generally dark and dim
Function and utility primary values		Function and utility are not so important
Perfect materiality is an ideal		Perfect immateriality is an ideal
Everlasting		To every thing there is a season

Det finns de som försökt uttrycka japansk estetik i ord:
http://compe.designtope.net/nextmaruni2004/ref2_1_e.html
Eight Manifestations of the Japanese Aesthetic
By Masayuki Kurokawa
1. Totality in details: Bi
2. Parallel aggregation of details: Hei
3. Mutual harmony created by the appearance of details: Ma
4. Simplification leading to richness: Fu
5. Splendor created through concealment: Hi
6. The world was originally harmonious: So
7. Flowing beauty with no resistance: Ka
8. Destruction is creation: Ha

Det finns de som försökt kultivera antiegoism/altruism utan att för den skull förlora personligheten det egna. Försökt få människor att böja på egots mast - huka sig för att ta sig in genom dörren/porten/nålsögat. Frigöra jaget genom att förgöra det genom att runda till det. Sen kan det här också gå snett!
http://www.friesian.com/divebomb.htm

Zen and the Art of Divebombing,
or
The Dark Side of the Tao

So what went wrong here? Simple enough. Logically, the "silent teaching" is a poor, indeed an empty, basis for moral judgment. Confucius, not the Tao Te Ching, was correct about that. Taoism opened itself to misuse, and so did Ch'an, though many people still have difficulty believing that the "true religion" or the proper "peace of mind" can actually accompany wrongful, even cruel and atrocious, actions. But this is the case. It is not to say, on the other hand, that Taoism and Ch'an are without value


Sen finns det andra som uppmuntrar egoismen - som skapar tävlingar - vinnare/förlorare - försöker göra människor oseende/okänsliga - istället för att försöka öppna dörren - slå sönder den. Och det går alltid snett till slut.

Den gyllene medelvägen

Buddha sa någonting om den gyllene medelvägen. Sen finns det andra som hånar de som går den vägen - kallar Sverige för Lagomlandet. Det är nog inte så lätt... att förstå sig på vad Buddha menade. Han försökte nog ta oss bakom motsatserna. Lära oss att både ta avstånd till stort och litet och bejaka bägge sidor.

Det finns en historia om en flicka som försökte förstå sig på världspolitiken. En politiker påstods vara dum och den andre snäll. Hon kom fram till att det nog var så att den ene var snum och den andre var däll.

Vad kan vi lära oss av detta?
Hade hon inte på något sätt tagit sig ur språkets nät av motsatser som fångar oss i motsatser samtidigt som hon behöll språket - kunde använda det för att fånga motsatser - visa att dessa hörde ihop men ändå var skiljda åt.
Bild Marja Ruta - http://marja.ruta.nu/mgrafik.html



Det går att beskriva verkligheten på en massa sätt - västerlänningar - matematiker är nog ofta stolta över att de kan se en form - de vill inte se det formlösa - materien. I matematiken har punkter och linjer inga ytor. Det är ju falskt. Alla punkter har väl en yta? Och alla linjer har också en yta. Gör man sig själv blind som matematiken - så missar man något!











Det går att göra det svårare för sig och sen försöka bringa klarhet i svårigheterna:
http://www.buddhismtoday.com/english/philosophy/maha/026-timeandspace.htm

The description of emptiness given so far is negative, a thoroughgoing denial of what we wrongly believe is the core of existence. Next, let me turn to a more positive description of phenomena, including carrots.

If phenomena don’t independently exist than how do they exist? The Middle Way tells us that they dependently exist in three fundamental ways. First, phenomena exist dependent upon causes and conditions. For example, carrots depend upon soil, sunlight, moisture, freedom from rodents, and so forth. Second, phenomena depend upon the whole and its parts. Carrots depend upon its greens, stem, root hairs, and so on and the totality of all these parts. Third, and most profoundly, phenomena depend upon mental imputation, attribution, or designation. From the rich panoply of experience, I collect the sense qualities, personal associations, and psychological reactions to carrots together, and name them or designate them as "carrot."


The mind’s proper functioning is to construct its world, the only world we can know. The error enters because along with naming comes the false attribution of inherent existence, that foundation for desire and aversion.

For the Middle Way, dependent arising is a complementary way of describing emptiness. We can understand them as two different views of the same truth. Therefore, contrary to our untutored beliefs, the ultimate nature of phenomena is its dependency and relatedness, not isolated existence and independence.

One of the difficulties in understanding emptiness is that we can easily assent to the importance of relatedness, while falling prey to the unconscious assumption that relations are superimposed upon independently existent terms in the relation. In fact, it is the relationships, the interdependencies that are the reality, since objects or subjects are nothing but their connections to other objects and subjects.

We might ask what would phenomena be like if they did in fact inherently or independently exist. The Middle Way explains that inherently existent objects would be immutable, since in their essence they are independent of other phenomena and so uninfluenced by any interactions. Conversely, independently existent objects would also be unable to influence other phenomena, since they are complete and self-contained. In short, independently existent objects would be immutable and impotent. Of course, experience denies this since our world is of continuously interacting phenomena, from the growth of carrots nourished by sun, rain, and soil, to their destruction by rodents. From the subjective side, that we do not independently exist implies that it is possible to transform ourselves into Buddhas, exemplars of infinite wisdom and compassion.

Critics of the Middle Way often say that if objects did not inherently exist, they could not function to produce help and harm. Carrots lacking independent existence could not give sweet juice or make soup. The Middle Way turns this around 180 degrees, and answers that it is precisely because objects and subjects lack independent existence that they are capable of functioning. So the very attribute that we falsely believe is at the core of phenomena would, if present, actually prevent them from functioning.

Now how does all this relate to the Middle Way notion of time? As I mentioned above, if phenomena inherently existed then they would of necessity be immutable and impotent, unable to act on us or we on them. Since, in truth, phenomena are fundamentally a shifting set of dependency relations, impermanence and change are built into them at the most fundamental level. That the carrot exists in dependence upon causes and conditions, its whole and parts, and on our attribution or naming is what makes it edible, allows me to experience it and be nourished by it. More important for impermanence, these defining relations and co-dependencies and their continuously shifting connections with each other guarantee that all objects and subjects are impermanent, ceaselessly evolving, maturing, and decaying. In short, emptiness and impermanence are two sides of the coin of existence and therefore transformation and change are built into the core of all entities, both subjective and objective. In this way, the doctrine of impermanence is a direct expression of emptiness/dependent arising.

Because I lack inherent existence and am most fundamentally a kinetic set of shifting experiences, with no eternal soul, as we normally understand it, then "Time is the substance I am made of." Borges’ compact sentence seems like a Middle Way aphorism. Being substantially of time guarantees my continuous transformation and death. Indeed, time "is a fire that consumes me, but I am the fire." These philosophic truths of emptiness and impermanence are central to Buddhist practice, and I return to them later. Now let us turn to physics and its view of time.

Ingens hundar

Har du sett Ingens Hundar?
Den finns på Moderna Muséet i Stockholm, Sweden.

Men säger den inte något om oss alla. Vi är som hundar som vill vara till lags - somliga av oss inbillar sig att inte vara till lags är att vara till lags. Men det hjälper inte att vända etiken ut och in!

Du är fortfarande någons hund. Efter att ha mediterat så blir du ingen/allts hund och då blir det svårt att vara någons hund. Sitt eget något. Då blir det farligt värre, eller? Det är först då när du lärt dig erkänna alla andra i dig själv som du kan bli dig själv?

Människan är en gruppvarelse av individer. Hur ska vi lära oss respektera varandra. Gå våra egna vägar utan att trampa varandra på tårna? Fråga först! Det handlar om att förverkliga ordet demokrati som nu mest är ett skal. Pengarna bestämmer fortfarande. Har du pengar - är du en bank - så behöver du inte fråga - du har de andra som i en liten ask - nästan! Du har de andra i din ask av räntor och amorteringar, av löner och utgifter.

Och människor vågar sig inte utanför asken. De har ju media dessutom som fyller deras sinnen med tankar och känslor. Ingens Hundar finns på Moderna Muséet!

Moderna Muséet är också en del av apparaten. Apparaten som på en gång upprätthåller och förtrycker. Husse och Matte Muséet. Det kan vara lustigt/olustigt att ta sig en titt på vad de erbjuder i form av affischer:
http://www.modernamuseet.se/v4/templates/template3.asp?id=2533

De har en del fina bilder - kanske Ivan Aguéli ändå är den affisch som säger mest - har mest verklighetskontakt - både ett yttre och inre landskap.

Men lägg märke till deras affisch:
In the future everybody will be world famous for fifteen minutes.

Vad de inte säger är vem/vilka som ligger bakom en sådan tanke.
Marshall McLuhan
http://en.wikipedia.org/wiki/Marshall_McLuhan

Och du får inte reda på vem som inspirerade honom:
http://www.wired.com/wired/archive//3.06/teilhard.html?person=marshall_mcluhan&topic_set=wiredpeople

An obscure Jesuit priest, Pierre Teilhard de Chardin,set down the philosophical framework for planetary, Net-based consciousness 50 years ago.

Tyvärr lär de flesta aldrig förstå riktigt hur spelet bedrivs.
Det finns så många spelare så inte ens spelarna förstår själva.

Sen finns det ju en del som har en massa pengar att lägga i potten så de kan ju spela spelet utan att vara rädda för att förlora i långa loppet.



Vilka dessa internationella bankirer är - vet du nog eller gå till
The Modern History Project och läs lite - sen får du avgöra själv - vilken historia som du ska tro på!
http://www.modernhistoryproject.org/mhp/ArticleDisplay.php?Article=Books

För att förstå ännu lite bättre så bör du förstå lite av vad Leo Strauss lärde ut:
http://www.alternet.org/story/15935

Leo Strauss' Philosophy of Decept

Many neoconservatives like Paul Wolfowitz are disciples of a philosopher who believed that the elite should use deception, religious fervor and perpetual war to control the ignorant masses.

Sen kan du vara mogen för att läsa den plan för världsherravälde som Cheney, Rumsfeldt, Wolfowitz och ett antal sionister i Washington totade ihop i september 2000 - där de skrev om ett nytt Pearl Harbor - "a catastrophic and catalyzing event" som inträffade ett år senare - 11 september 2001.
http://www.informationclearinghouse.info/article3249.htm
http://www.informationclearinghouse.info/pdf/RebuildingAmericasDefenses.pdf


Det är i soppan efter 911 vi sitter - hur vi riktigt ska ta oss upp ur den soppan - har nog de flesta inte riktigt klart för sig - säkert ingen! Säkert inte de som skrev manifestet för världsherravälde.

Vi är sex miljarder på den här planeten. Vi har varit här i sju miljoner år. Den längsta tiden har vi levt i små grupper. Där vi kunnat ta i varandra - krama om varandra - slå varandra på käften - vi har sett den vi pratat med - till och med känt lukten av varandra.

Nu är vi en grupp på sex miljarder som hålls ihop av medias bilder - tankar/känslor - hur vi återfår balansen är nog inte så lätt sagt!

Men en del av det är nog ändå att vi var och en måste sätta oss ner - lyssna till tystnaden - för att förstå att allt är ett - vi hör ihop - sen kanske vi kan hitta på något...



http://www.nyfikenvital.org/?q=node/1034
"Toumaï-fossilen" är känd som den äldsta fossilen av en tidig människa.

http://www.bradshawfoundation.com/chad.html
Earliest known Human Ancestor discovery
A skull discovered in the deserts of Central Africa
belongs to our earliest known human ancestor




Apropå små grupper:
http://www.sil.org/pacific/png/index.asp
Papua New Guinea is linguistically the most complex nation of the world. Over 800 languages are spoken in this Pacific country.